Radioapparaten var en lackad trälåda med ett fiskbullsfärgat tygstycke framför högtalaren och ett glas bakom vilket alla världens radiostationer stod uppräknade. Med en ratt på radion kunde man styra en nål till att peka på den station man ville lyssna på.   

Radioapparaten hade också ett grönt lysande öga. När man vred på ratten för att välja station vidgades och smalnade ögats pupill.

Farsan försökte ibland ratta in Rom och det sprakade och raspade tills en italiensk röst hördes väldigt svagt bakom bruset ur apparaten.

Men för det mesta stod radion inställd på ”Stockholm Motala” .

Det fanns bara en radiokanal att lyssna på fram till år 1955.

På fyrtiotalet, under kriget, spelades ofta ”Lilli Marlene”, antingen sjungen av Ulla Billqvist, Marlene Dietrich eller med Lale Andersen.

Här på svenska med en manlig röst.

”Min soldat” med Ulla Billqvist var en annan fyrtiotalsschlager.

Barnens brevlåda, var ett uppskattat barnprogram med Sven Jerring. Sändes varje torsdag.

http://sverigesradio.se/sida/sok.aspx?q=Barnens+brevl%C3%A5da  

”Pelle på planetfärd” med Lasse Sarri i huvudrollen var ett kul program där Pelle och hans kompisar reste till planeten Epaminondas m.fl

”Rymdpirater” var en liknande serie.

Inspelningar saknas på nätet.

 Dagar då man simulerat sjuk från skolplikten och stannat hemma kunde man i Sveriges Radio höra hur Fröken Ur, med sin distinkta röst, meddelade ”Elva, femtionio och noll” följt av ett Pip. Stockholms stadshus´ klockor spelade Örjanslåten och någon läste högtidligt ”Dagens dikt”. Morsan stekte blodpudding och hällde upp ett glas mjölk ur glasflaskan.

Man njöt av friheten från plikter.

Men radion förmedlade också en smula mystik då den myndige radiorösten med entonig stämma meddelade:

”Polisen i Kalmar efterlyser, sedan i går, den 39-årige Valter Emanuel Ekstrand, som försvann från sitt hem natten till torsdagen. Ekstrand är av medellängd, har cendréfärgat hår och blå ögon. Vid försvinnandet var han klädd i grå trenchcoat, grå halsduk och bruna lågskor. Den försvunne har sedan en tid före försvinnandet varit deprimerad. Upplysningar om den försvunne kan lämnas till polisen i Kalmar eller till närmaste polisdistrikt.”

Eller så här:

”Meddelande till överingenjör Ferdinand Blomberg, hemmahörande i Gnesta: Kom hem! Undertecknat: Familjen.”

Vad hade hänt Valter Emanuel Ekstrand? Hade han tagit sitt liv genom att dränka sig? Varför hade överingenjören smitit från sin förtvivlade familj?

Hade man tur kunde man få lyssna till Sten Bergman som berättade om sina upptäcktsresor i Nya Guineas djungler eller på hundsläde på Kamchatka.

http://www.minnesboxen.com/ljud/51-18.ra  

I början av femtiotalet gästades Sverige av Delta Rhythm Boys. De tog upp svenska folkvisor som de synkoperade och stuvade om till en slags gospel. Här är ”Flickorna i Småland” (1951)

Om man var vaken en lördagsmorgon och inte hunnit till jobbet kunde man lyssna till  ”Frukostklubbens” signaturmelodi och till programledaren Sigge Fürst.

En återkommande figur var maskoten ”Kaffepetter” som kallade Fürst för ”Sigurd”.

Bakom rösten fanns buktalaren Curt Randelli.

Povel Ramels ”Johan Båth”, var crazy.

http://radiogodis.se/RadioGodis/Ovrigt/Aldre/Povel_Ramels_Radioklassiker_1949-51_(Herr_Halm_&_Johan_Bloth).mp3

(Tar tid att ladda)

Familjeprogrammet ”Karusellen”, (1951-1954), gjordes med levande publik och leddes av Lennart Hyland på lördagskvällarna.

http://sverigesradio.se/sida/sok.aspx?q=Karusellen&x=8&y=8

”Frufridagen” var ett inslag i Karusellen 24 januari 1954.

http://sverigesradio.se/sida/sok.aspx?q=Frufridagen&x=19&y=15  

 ”Jazzglimtar från USA” med Claes Dahlgren lyssnade jag på så ofta jag kunde.  

http://radiogodis.se/RadioGodis/Ovrigt/Aldre/Jazzglimtar_fran_USA._Med_Claes_Dahlgren_fran_New_

York_571108.mp3

”Nattugglan” med Charlie Norman var ett önskeprogram med jazzskivor.

”Tjugu frågor” sändes i Sveriges Radio P1 från 1948. Panelen, som bestod av AstridLindgren, Stig Järrel, Kjell Stensson och ibland en gäst, skulle gissa sig fram till ett hemligt ord (som bara studiopubliken och radiolyssnarna kände till) genom att ställa högst 20 frågor. Programledare var Per-Martin Hamberg. Här med gästen Einar Haglund.

http://sverigesradio.se/sida/sok.aspx?q=Tjugo+fr%C3%A5gor&x=12&y=10

”Dagens Revy” gick i radio på femtiotalet. Tillsammans med Gösta Bernhard skapades ”Enslingen på Johannesskäret”, en ständigt återkommande radiofavorit med dagsaktuella påhopp.

Järrels mest kända figur var kverulanten och åsiktskrumbuktaren ”Fibban”, vars ilskna uttryck var kryddade med Kar De Mumma.

Stig "Fibban" Järrel 1955. Foto: BERTIL S-SON ÅBERG/SVT Bild

”Mannen i svart” Programmet sändes i Sveriges Radio mellan 1953 och 1955. Skådespelaren Olof Thunberg läste rysarnoveller innan man somnade. Tyvärr fann jag ingen inspelning med Thunberg. Detta är senare inspelning.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=965&artikel=3329708 

”Nattuppen” med Pekka Langer (Premiär 1952)

http://pellesladd.scorpionshops.com/pr-forum/pekka-langer-natttuppen-b.wma 

”Sveriges bilradio” med C-G Hammarlund sändes på lördagseftermiddagarna.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=710764

 

KaraGu

4 november 2011 13:29

Jag minns att jag satt som fastklistrad vid radion för att lyssna på Pelles äventyr i rymden. Idag verkart kanske de ideer man presenterade i denna seri lit "töntiga", men vem vet hur det går om det visar sig möjligt att överskrida hastigheten 1m/ljusmeteer = 1. "Ljusmeter" som tidenhet är en stöld från boken "Relativeco per bildoj" författad av Wilfrid Atkinsson 2006 (ISBN 10: 0-902756-5

Mario Matteoni

4 november 2011 13:39

Minns du signaturmelodin till "Pelle på Planetfärd"?
Och är det inte Atkinsson som stulit från "Pelle på planetfärd?"

 

Kjell Stegner

13 april 2012 23:27

Hej!
Kul site. Tack för att du fixat att samla många pärlor. Flera minnen dyker upp. Radio, "Mannen i svart" och på familjens Luma-TV, som levererades hem mars 1958, "Perry Mason", "Hitchcock och senare "Outer Limits". Kanske var det Snurrans rymdserie som väckte ett intresse som blev mitt yrke? Numera nästan pesionerad "raketforskare".

Mvh Kjell

PS. har jag drömt eller visst fanns en serie där Tor Isedal, sådär 1961, läste SF i radion. Jag tror den hette "XPQ" eller nogåt liknande.

Mario Matteoni

16 augusti 2012 18:12

Tack för din kommentar!

 

ove

16 februari 2013 01:16

Mina favoritprogram var i alla fall sagostunderna. Är det någon som minns Birgitta Bohmans underbara sagotantsröst? Som vuxen skrev jag till henne och tackade för alla härliga sagostunder vid radion. Finns hon med i något arkiv tro - så man kan höra henne igen? Hon var då sedan länge pensionerad -eller som hon själv ganska bittert uttryckte det, "rationaliserad". "Ingen behöver längre en gammal tant som jag längre" skrev hon.

Mario Matteoni

19 mars 2014 14:24

Tack Ove för dina kommentarer. Har inte SR Minnen Bohmans röst inspelad?

 

ove

16 februari 2013 20:57

jag skickade igår en fråga ang tidssignalen - jag menade förstås Paussignalen - i Sveriges Radio. När slutade man med paussignalen, dvs första strofen av Bellmans "Storm och böljor tystna re´n" ?

http://???

Mario Matteoni

23 mars 2013 14:51

Vet ej.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att tänka tillbaka till ungdomstiden är rena terapin för många äldre. Och så är det kul att minnas gamla tider. Men den här bloggen bjuder inte bara på terapi och nostalgi utan också på ett stycke kulturhistoria. Jag, som lagt upp sajten, var ung...

I mitt tidiga 50-tal  levde killar och tjejer i olika världar. I skolan hade killarna träslöjd och tjejerna syslöjd. Det hette t.o.m. killslöjd respektive tjejslöjd. Och så fanns det särskilda flickskolor. Tjejkompisar hade man inte. Antingen var man...

1950, var ”Music, music, music” en envis slagdänga under året och flera år därefter.     Det var på 50-talet som Povel Ramel tog livet av schlagern eller i alla fall försökte…       …och parodierade Ewert Taub...

1956 började Radiotjänst sända televisionsprogram. I svart/vitt. Färg-TV kom först på 70-talet.            Olle Björklund, Mr Aktuellt     På TV kunde barnen se ”Andy Pandy” och ”Humle och Dumle” ( se...

I mitt barndomshem hade vi hötorgskonst på väggarna, utom en målning som farsan hade målat. Den var bra. En av hötorgsmålningarna föreställande ett rött hus med vita knutar och en tall. Av någon anledning gjorde den mig illamående så jag försökte l...