Marios Retroblogg

Direktlänk till inlägg 4 februari 2011

Filmer jag såg på femtiotalet

Av Mario Matteoni - 4 februari 2011 11:25

  


På lördagskvällarna fanns det inte så mycket annat att göra för oss ungdomar i Stockholmsförorten än att åka in till stan och gå på bio. Men när jag passerat 15-årsstrecket blev det ändå inte bio så ofta. I varje fall inte lika ofta som under matinétiden. Pengarna gick nu till cigaretter, grammofonskivor, böcker och annat. I stället ägnade vi lördagskvällarna till att knalla Götgatan upp och ner, från Skanstull till Götgatsbacken, för att ev. träffa tjejer eller i väntan på att något annat spännande skulle hända.

Då man kunde se barnförbjudna filmer, blev det till en början mycket krigs-, western- och kriminalfilmer av skiftande kvalité. Så småningom ökade kraven.

Sedan TV:n kommit 1956 blev det än färre biobesök. 1959 flyttade jag till Huddinge som saknade biograf och i- och med familjebildningen blev det inte utrymmet för bio.

Femtiotalet måste annars ha varit filmens och biografernas guldålder. Här är några av de filmer jag såg och som jag minns.


”Singing i The Rain” kom 1952.

Musicaler tillhörde inte favoritfilmerna men ”Singing i The Rain” som kom 1952 är

en av de filmer jag minns från 50-talet. Rolig och romantisk.

Biografen ”Facklan” låg i hörnan Östgötagatan-Folkungagatan på Söder och hade träbänkar. Där kunde man smita in bakvägen utan att betala. Biografen hade specialiserat sig på filmer med Humphrey Bogart. Såg en del filmer där bl.a ”Afrikas drottning” i vilken Humpan spelade mot och Katharine Hepburn. Filmen kom till Sverige 1952.


Samma år kom ”En plats i solen” med Mongomery Cliff, Elisabeth Taylor och Shelly Winters. Jag upptäckte att även en ”biroll” (Shelly Winters) kunde vara viktig i en film.

 

”Viva Zapata!” från 1952 med Marlon Brando i rollen som den mexikanske bondeledaren bygger på historien om den verklige Zapata som anförde en armé av bönder och lantarbetare i centrala Mexico under revolutionen 1910–20. I filmens inledning får man se Zapata, som ledare för de förtryckta bönderna, föra fram krav till guvernören. Guvernören lyssnar uppmärksamt på de protesterande böndernas klagomål och krav, men ber sin adjutant att anteckna ledarens namn (Zapata) när bondedelegationen ger sig av.

I slutet av filmen har Zapata själv blivit provinsguvernör och blir uppvaktad av en grupp missnöjda bönder som kräver rättvisa. Zapata lyssnar uppmärksamt på de protesterande böndernas klagomål och krav, men ber sin adjutant att anteckna ledarens namn när bondedelegationen ger sig av… Men Zapata inser själv att han då upprepat maktens eviga mönster och bestämmer sig att avsäga sig guvenörsposten och rida ut och åter ansluta sig till bönderna.

Filmen slutar som i verkligheten. Zapata blir lurad i ett bakhåll och mördad men kroppen återfinns aldrig. Hans vita häst syns dock försvinna över kullarna och horisonten, och bönderna viskar att Zapata ska komma tillbaka.


Ett par filmer av Povel Ramel finns också med i minnets arkiv.

och ”Ratataa” eller ”Staffan stollar story” (1956) var mer crazy men också parodier på filmer som "Fängelse", "Fruktans lön" och ”Rififi” och Ramels örhängen.

Här "Var är tvålen?" ur Ratata

 



Handlingen i den franska filmen ”Rififi” från 1955 kretsar kring ett inbrott på en juvelerarbutik i centrala Paris. Tony, Jo, Mario och César försöker genomföra en nästan omöjligt stöld. Filmens mest gastkramande scen visar kuppen i detalj utan dialog eller musik under en halvtimme.


Det musikaliska ledmotivet i filmen blev en efterhängsen schlager:


Det kom ett antal italienska filmer under 50-talet, bl.a dessa tre från 1957:

”La Strada” med Giulietta Masina och Anthony Quinn,


 ”Vita nätter” med Marcello Mostroianni och Maria Schell, 


1958 gjordes den italienska filmen “I Soliti Ignoti” som kan ses som parodi på Rififi. På engelska hette den “Big Deal on Madonna Street” och på svenska ”Kvartetten som sprängde”.

En skitkul film i neorealistisk stil, med Marcello Mastroianni, Vittorio Grassman och Claudia Cardinale. Allt går hela tiden åt helvete för småtjuvarna i Roms fattigaste kvarter.



Några andra filmer jag minns från decenniet: ”Rommel ökenräven”

och ”Affären Cicero” med James Mason, ”Blekansiktets son” med Bob Hope, ”Damen i Svart” med privatdetektiverna John och Kajsa Hillman, d.v.s Karl-Arne Holmsten och Annalisa Ericson.

    


Andra 50-talsfilmer som ”Hon dansade en sommar”, ”An American in Paris”, ”Rampljus”, ”Sheriffen”, ”Trots”, ”Semestersabotören”, ”Härifrån till evighet”, ”Sommaren med Monica”, ”De sju samurajerna”, ”Storstadshamn”, ”Öster om Eden”, ”Ung rebell”, ”Bron över floden Kwai”, ”En djungelsaga”, ”Min onkel”, ”De fyrahundra slagen” och en massa Bergmanfilmer såg jag långt senare.



 
 
Ingen bild

Kenneth

6 februari 2011 11:58

Det skall finnas en inspelning med Ejnar Hafberg någonstans med jag hittar den inte.
kenjohan55@yahoo.com

Mario Matteoni

27 september 2011 07:43

Har först nu upptäckt att kommentarerna hamnar för sig. På själva blogginläggen står det (0) så jag visste inte att du kommenterat.
Tack för din uppskattning.
Ska söka efter inspelningen och lägga in den om jag finner den.

 
Ingen bild

Karin Lindberg

9 februari 2011 12:27

Tack Mario! Nu kan vi slänga teven och sluta gå på bio!

Mario Matteoni

27 september 2011 07:41

Har först nu upptäckt att kommentarerna hamnar för sig. På själva blogginläggen står det (0) så jag visste inte att du kommenterat.
Tack för din uppskattning.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Mario Matteoni - 22 september 2011 14:17

Att tänka tillbaka till ungdomstiden är rena terapin för många äldre. Och så är det kul att minnas gamla tider. Men den här bloggen bjuder inte bara på terapi och nostalgi utan också på ett stycke kulturhistoria. Jag, som lagt upp sajten, var ung...

Av Mario Matteoni - 29 augusti 2011 10:12

I mitt tidiga 50-tal  levde killar och tjejer i olika världar. I skolan hade killarna träslöjd och tjejerna syslöjd. Det hette t.o.m. killslöjd respektive tjejslöjd. Och så fanns det särskilda flickskolor. Tjejkompisar hade man inte. Antingen var man...

Av Mario Matteoni - 17 februari 2011 15:19

1950, var ”Music, music, music” en envis slagdänga under året och flera år därefter.     Det var på 50-talet som Povel Ramel tog livet av schlagern eller i alla fall försökte…       …och parodierade Ewert Taub...

Av Mario Matteoni - 13 februari 2011 16:54


1956 började Radiotjänst sända televisionsprogram. I svart/vitt. Färg-TV kom först på 70-talet.            Olle Björklund, Mr Aktuellt     På TV kunde barnen se ”Andy Pandy” och ”Humle och Dumle” ( se...

Av Mario Matteoni - 9 februari 2011 12:32

I mitt barndomshem hade vi hötorgskonst på väggarna, utom en målning som farsan hade målat. Den var bra. En av hötorgsmålningarna föreställande ett rött hus med vita knutar och en tall. Av någon anledning gjorde den mig illamående så jag försökte l...

Presentation


För oss som var unga på 40- och 50-talen.
Det finns ingen anledning att glorifiera femtiotalet och det var sällan bättre förr.
Men min ungdomstid råkade infalla på 50-talet.

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Var är ditt 50-tal?

Samla minnen från femtiotalet!

Mycket av det vi minns från femtiotalet har försvunnit. Eller finns något kvar av melodier, ting, talesätt, historier, ord, vanor, skrock?

Här vill vi ge dig möjlighet att bidra med dina minnen eller efterlysa sånt som du minns och vill se eller höra igen.

 

 

Efterlysning

Gunnar Öberg i Ronneby efterlyser en inspelning av signaturmelodin till radioserien ”Pelle på planetfärd”. En av barnskådespelarna var Lasse Sarri.

Vem skrev texten till skådespelet?

Finns en inspelning av serien eller signaturmelodin?

Här är melodien upptecknad ur minnet av Gunnar Öberg:

       
Klicka på notbladet så blir det läsligt!

Hör av dig till Gunnar Öberg med info och frågor!

Fråga om ditt 50-tal

19 besvarade frågor

Skapa flashcards