Direktlänk till inlägg 4 februari 2011
På lördagskvällarna fanns det inte så mycket annat att göra för oss ungdomar i Stockholmsförorten än att åka in till stan och gå på bio. Men när jag passerat 15-årsstrecket blev det ändå inte bio så ofta. I varje fall inte lika ofta som under matinétiden. Pengarna gick nu till cigaretter, grammofonskivor, böcker och annat. I stället ägnade vi lördagskvällarna till att knalla Götgatan upp och ner, från Skanstull till Götgatsbacken, för att ev. träffa tjejer eller i väntan på att något annat spännande skulle hända.
Då man kunde se barnförbjudna filmer, blev det till en början mycket krigs-, western- och kriminalfilmer av skiftande kvalité. Så småningom ökade kraven.
Sedan TV:n kommit 1956 blev det än färre biobesök. 1959 flyttade jag till Huddinge som saknade biograf och i- och med familjebildningen blev det inte utrymmet för bio.
Femtiotalet måste annars ha varit filmens och biografernas guldålder. Här är några av de filmer jag såg och som jag minns.
”Singing i The Rain” kom 1952.
Musicaler tillhörde inte favoritfilmerna men ”Singing i The Rain” som kom 1952 är
en av de filmer jag minns från 50-talet. Rolig och romantisk.
Biografen ”Facklan” låg i hörnan Östgötagatan-Folkungagatan på Söder och hade träbänkar. Där kunde man smita in bakvägen utan att betala. Biografen hade specialiserat sig på filmer med Humphrey Bogart. Såg en del filmer där bl.a ”Afrikas drottning” i vilken Humpan spelade mot och Katharine Hepburn. Filmen kom till Sverige 1952.
Samma år kom ”En plats i solen” med Mongomery Cliff, Elisabeth Taylor och Shelly Winters. Jag upptäckte att även en ”biroll” (Shelly Winters) kunde vara viktig i en film.
I slutet av filmen har Zapata själv blivit provinsguvernör och blir uppvaktad av en grupp missnöjda bönder som kräver rättvisa. Zapata lyssnar uppmärksamt på de protesterande böndernas klagomål och krav, men ber sin adjutant att anteckna ledarens namn när bondedelegationen ger sig av… Men Zapata inser själv att han då upprepat maktens eviga mönster och bestämmer sig att avsäga sig guvenörsposten och rida ut och åter ansluta sig till bönderna.
Filmen slutar som i verkligheten. Zapata blir lurad i ett bakhåll och mördad men kroppen återfinns aldrig. Hans vita häst syns dock försvinna över kullarna och horisonten, och bönderna viskar att Zapata ska komma tillbaka.
Ett par filmer av Povel Ramel finns också med i minnets arkiv.
och ”Ratataa” eller ”Staffan stollar story” (1956) var mer crazy men också parodier på filmer som "Fängelse", "Fruktans lön" och ”Rififi” och Ramels örhängen.
Här "Var är tvålen?" ur Ratata
Handlingen i den franska filmen ”Rififi” från 1955 kretsar kring ett inbrott på en juvelerarbutik i centrala Paris. Tony, Jo, Mario och César försöker genomföra en nästan omöjligt stöld. Filmens mest gastkramande scen visar kuppen i detalj utan dialog eller musik under en halvtimme.
Det musikaliska ledmotivet i filmen blev en efterhängsen schlager:
Det kom ett antal italienska filmer under 50-talet, bl.a dessa tre från 1957:
”La Strada” med Giulietta Masina och Anthony Quinn,
”Vita nätter” med Marcello Mostroianni och Maria Schell,
1958 gjordes den italienska filmen “I Soliti Ignoti” som kan ses som parodi på Rififi. På engelska hette den “Big Deal on Madonna Street” och på svenska ”Kvartetten som sprängde”.
En skitkul film i neorealistisk stil, med Marcello Mastroianni, Vittorio Grassman och Claudia Cardinale. Allt går hela tiden åt helvete för småtjuvarna i Roms fattigaste kvarter.
Några andra filmer jag minns från decenniet: ”Rommel ökenräven”
och ”Affären Cicero” med James Mason, ”Blekansiktets son” med Bob Hope, ”Damen i Svart” med privatdetektiverna John och Kajsa Hillman, d.v.s Karl-Arne Holmsten och Annalisa Ericson.
Andra 50-talsfilmer som ”Hon dansade en sommar”, ”An American in Paris”, ”Rampljus”, ”Sheriffen”, ”Trots”, ”Semestersabotören”, ”Härifrån till evighet”, ”Sommaren med Monica”, ”De sju samurajerna”, ”Storstadshamn”, ”Öster om Eden”, ”Ung rebell”, ”Bron över floden Kwai”, ”En djungelsaga”, ”Min onkel”, ”De fyrahundra slagen” och en massa Bergmanfilmer såg jag långt senare.
Samla minnen från femtiotalet!
Mycket av det vi minns från femtiotalet har försvunnit. Eller finns något kvar av melodier, ting, talesätt, historier, ord, vanor, skrock?
Här vill vi ge dig möjlighet att bidra med dina minnen eller efterlysa sånt som du minns och vill se eller höra igen.
Efterlysning
Gunnar Öberg i Ronneby efterlyser en inspelning av signaturmelodin till radioserien ”Pelle på planetfärd”. En av barnskådespelarna var Lasse Sarri.
Vem skrev texten till skådespelet?
Finns en inspelning av serien eller signaturmelodin?
Här är melodien upptecknad ur minnet av Gunnar Öberg:
Klicka på notbladet så blir det läsligt!
Hör av dig till Gunnar Öberg med info och frågor!