I mitt tidiga 50-tal  levde killar och tjejer i olika världar.
I skolan hade killarna träslöjd och tjejerna syslöjd. Det hette t.o.m killslöjd respektive tjejslöjd. Och så fanns det särskilda flickskolor. Tjejkompisar hade man inte. Antingen var man kär i en tjej eller så brydde man sig inte.
Jag sökte dock ivrigt fylla mina bristande kunskaper om det kvinnliga könet. 

I serierna var hjältarna alltid män. Kvinnorna var hemmafruar som

Dagoberts Blondie, fru Malla Gyllebom eller Kronbloms Malin.

Eller så var de fästmör till hjältarna som Stålmannens Louis Lane, Fantomens Diana eller Karl-Alfrds Olivia.

I slutet av femtiotalet dök en del superkvinnor upp bl.a Stålkvinnan.

De flesta kvinnor var ouppnåeliga t.ex de vackra på film och i media, Marilyn Monroe, Anna-Lisa Eriksson och Eva Henning får representera dem.

I utforskandet av kvinnan ingick anatomistudier i naturen bl.a på Eriksdalsbadets dambad i Stockholm, till vilket vi grabbar naturligtvis inte hade tillträde. Men det generöst perforerade träplanket, som skilde oss från studieobjekten, utgjorde inget hinder. Någon sexualundervisning i skolan fanns inte. Det var mer eller mindre erfarna kompisar som stod för kunskapsöverföringen.
Som t.ex en dag  då vi ett gäng killar stod utanför fönstret till sybehörsaffären i mitt hus i söderförorten Hammarbyhöjden. Jag var i trettonårsåldern och Leffe två år äldre.
Sybehörsaffären skyltade med en mycket gammaldags snörkorsett. Leffe begrundade denna och sa med kännarmin:
- Grabbar, om ni visste vilket helsike man har haft med såna där!
Jag såg för mitt inre hur Leffe i upphetsat tillstånd paketerar upp den åtrådda. Vi yngre var mycket imponerade av Leffes erfarenhet.

I tonåren pockade en massa hormoner på utlevelse men man fick länge nöja sig med fantasier.
Våra objekt var pinuppor i annonser och i boulevardtidningarna TopHat, Pin Up och Cocktail som vi vanligen snodde i tobaksaffärerna. Tydligen fanns det husliga pinuppor. Eller fanns det hemmafruar som…?

Damunderklädsannonser gav också viss information och substitut.

De flesta kvinnor var dock hemmafruar. Bara några få morsor i kvarteret hade jobb, t.ex Leffes morsa. Leffe hade dörrnyckeln i ett snöre om halsen. Jag minns inte att husmödrarna var så här glada.

Men morsan hade inte ett så fint kök som på bilden. Hennes uppgift var att serva oss barn och farsan.

Ibland på helgerna lagade farsan käk och då blev det italienskt. Pasta, polenta, risotto, kanin, gnocchi.

1959 skaffade jag egen hemmafru. Hur det gick sen är en annan historia och då var förresten  femtiotalet slut.