I mitt tidiga 50-tal  levde killar och tjejer i olika världar.
I skolan hade killarna träslöjd och tjejerna syslöjd. Det hette t.o.m killslöjd respektive tjejslöjd. Och så fanns det särskilda flickskolor. Tjejkompisar hade man inte. Antingen var man kär i en tjej eller så brydde man sig inte.
Jag sökte dock ivrigt fylla mina bristande kunskaper om det kvinnliga könet. 

I serierna var hjältarna alltid män. Kvinnorna var hemmafruar som

Dagoberts Blondie, fru Malla Gyllebom eller Kronbloms Malin.

Eller så var de fästmör till hjältarna som Stålmannens Louis Lane, Fantomens Diana eller Karl-Alfrds Olivia.

I slutet av femtiotalet dök en del superkvinnor upp bl.a Stålkvinnan.

De flesta kvinnor var ouppnåeliga t.ex de vackra på film och i media, Marilyn Monroe, Anna-Lisa Eriksson och Eva Henning får representera dem.

I utforskandet av kvinnan ingick anatomistudier i naturen bl.a på Eriksdalsbadets dambad i Stockholm, till vilket vi grabbar naturligtvis inte hade tillträde. Men det generöst perforerade träplanket, som skilde oss från studieobjekten, utgjorde inget hinder. Någon sexualundervisning i skolan fanns inte. Det var mer eller mindre erfarna kompisar som stod för kunskapsöverföringen.
Som t.ex en dag  då vi ett gäng killar stod utanför fönstret till sybehörsaffären i mitt hus i söderförorten Hammarbyhöjden. Jag var i trettonårsåldern och Leffe två år äldre.
Sybehörsaffären skyltade med en mycket gammaldags snörkorsett. Leffe begrundade denna och sa med kännarmin:
- Grabbar, om ni visste vilket helsike man har haft med såna där!
Jag såg för mitt inre hur Leffe i upphetsat tillstånd paketerar upp den åtrådda. Vi yngre var mycket imponerade av Leffes erfarenhet.

I tonåren pockade en massa hormoner på utlevelse men man fick länge nöja sig med fantasier.
Våra objekt var pinuppor i annonser och i boulevardtidningarna TopHat, Pin Up och Cocktail som vi vanligen snodde i tobaksaffärerna. Tydligen fanns det husliga pinuppor. Eller fanns det hemmafruar som…?

Damunderklädsannonser gav också viss information och substitut.

De flesta kvinnor var dock hemmafruar. Bara några få morsor i kvarteret hade jobb, t.ex Leffes morsa. Leffe hade dörrnyckeln i ett snöre om halsen. Jag minns inte att husmödrarna var så här glada.

Men morsan hade inte ett så fint kök som på bilden. Hennes uppgift var att serva oss barn och farsan.

Ibland på helgerna lagade farsan käk och då blev det italienskt. Pasta, polenta, risotto, kanin, gnocchi.

1959 skaffade jag egen hemmafru. Hur det gick sen är en annan historia och då var förresten  femtiotalet slut.

 

maggan

29 augusti 2011 11:42

den var bra...lycka till..hälsningar Maggan

Mario Matteoni

27 september 2011 07:41

Har först nu upptäckt att kommentarerna hamnar för sig. På själva blogginläggen står det (0) så jag visste inte att du kommenterat.
Tack för din uppskattning.

 

Jerker

6 september 2011 14:03

Underhållande läsning.

Mario Matteoni

27 september 2011 07:41

Har först nu upptäckt att kommentarerna hamnar för sig. På själva blogginläggen står det (0) så jag visste inte att du kommenterat.
Tack för din uppskattning.

 

Staffan

14 augusti 2012 09:56

Nästan kusligt hur man förflyttas 60 år tillbaka i tiden.Varenda detalj är på pricken hur jag uppfattade livet som liten kille,uppvuxen på St;Essingen.

Mario Matteoni

16 augusti 2012 18:11

Tack för din kommentar!

 

Thore Hult

28 november 2012 21:51

Tack för de fina minnen som du visar från 50 talet Stockholm
Jag är född på St. Göran och uppväxt på Brännkyrkogatan, Igeldamsgatan, Rudviken, Stråkvägen 17 Råsunda, Turebreg under kriget, Tillbaka till Plangatan 2 i Råsunda (finns ej mer) och så till Kanslersvägen i Enskede, sedan till Hägersten och så till Hasselstigen 13 i Älvsjö och så in i Lumpen kustartilleriet och så en sväng till Karlstad och tillbaka till Johanneshov. Och till Karlskronavägen i Björkhagen 1950 talet och jag är ute och dansar på Nalen, La Visit, Vinterpalatset, Skansen, och ute i Sundbyberg, dansstället i Götgatsbacken, och på Kungsgatan bredvid La Visite, o.s.v Var på Konserthuset och lyssnade på Coleman Howkins och på Kungliga tennishallen på Louis Armstrong. Jag var en hoppjerka och hade många jobb, för mitt intresse var Dans (Björknäspaviljongen).
När jag nu lyssnade på Benny Goodmans Sing Sing Sing så kom tårarna. Och jag tror att jag hörde Coleman Howkins första gången 1937-38 ute vid ett kafe på väg mot Drottningholm, där mamma och Pappa hade stannat till för att dricka kaffe. Det var musik från en typ Jukebox av den första sorten. Ja det är gamla minnen. Tack för att jag fick komma hit och KRAM Hälsningar Thore

http://kylingecity.blogspot.se

Mario Matteoni

19 mars 2014 14:26

Tack Thore, för dina kommentarer. Jätteintressant. Ska besöka din blogg.

 

Lillemor

24 juni 2013 00:08

Hej Mario! Försökte nyss skriva en kommentar här men blev inte godkänd! Försöker igen. Växte upp nära området kring Globen. Tog realexamen vid Enskede h.a läroverk vid Skanskvarn (Gullmarsplan). Tack för din fina blogg om femtio-talet! För mig är 50-talet den bästa tiden i min minnesbank. Det var då vi bjöds på de riktigt stora världsartisterna särskilt under åren före Bill Haley och Elvis slog igenom med sin musik. Vi dansade till världskända jazzmusiker både svenska och amerikanska entertainers duggade tätt. Vi blev riktigt bortskämda med god musik som alla gillade. Några som tog Skandinavien med storm var Delta Rhythm Boys som besökte Sverige första gången redan 1949 och turnerade här regelbundet ända in på mitten av 1980-talet....liksom Deep River Boys och Golden Gate Quartet. Alla de stora välkända storbanden gav också regelbundna konserter här i Norden. Det var en fantastisk tid vad gäller musik och underhållning.

Mario Matteoni

19 mars 2014 14:22

Tack Lillemor! Jag gick i Enskede läroverk ett år, 1:4:an men skolkade mig från den. Fina berättelser du ger.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att tänka tillbaka till ungdomstiden är rena terapin för många äldre. Och så är det kul att minnas gamla tider. Men den här bloggen bjuder inte bara på terapi och nostalgi utan också på ett stycke kulturhistoria. Jag, som lagt upp sajten, var ung...

1950, var ”Music, music, music” en envis slagdänga under året och flera år därefter.     Det var på 50-talet som Povel Ramel tog livet av schlagern eller i alla fall försökte…       …och parodierade Ewert Taub...

1956 började Radiotjänst sända televisionsprogram. I svart/vitt. Färg-TV kom först på 70-talet.            Olle Björklund, Mr Aktuellt     På TV kunde barnen se ”Andy Pandy” och ”Humle och Dumle” ( se...

I mitt barndomshem hade vi hötorgskonst på väggarna, utom en målning som farsan hade målat. Den var bra. En av hötorgsmålningarna föreställande ett rött hus med vita knutar och en tall. Av någon anledning gjorde den mig illamående så jag försökte l...

     På lördagskvällarna fanns det inte så mycket annat att göra för oss ungdomar i Stockholmsförorten än att åka in till stan och gå på bio. Men när jag passerat 15-årsstrecket blev det ändå inte bio så ofta. I varje fall inte lika ofta som unde...